Lidingöbanan

Detta är en text skriven till den Lidingöbana som kördes fram till midsommar 2013. Efter en långdragen ombyggnad startade den ånyo att rulla med nya vagnar den 25 oktober 2015. (Artikeln under ständig omarbetning...).

Södra Lidingöbanan mellan Ropsten och Gåshaga brygga är en av Stockholmsområdets äldre spårtrafiklinjer. 1914 avgick det första tåget och mycket är fortfarande sig likt. (Åren 1907 till 1971 gick Norra Lidingöbanan mellan Ropsten och Kyrkviken, se länk).

När villaområdena på södra Lidingö byggdes vid seklets början var den blivande spårvägen ett av mäklarnas försäljningsargument. Den ena ändstationen, Herserud, placerades vid en bergvägg där en hiss byggdes 1911, för att ta passagerarna upp till deras nybyggda villor. Herserudshissen fanns f.ö. kvar ända till 1948.

När AGA-fabrikerna byggdes under 1910-talet blev AGA:s grundare Gustaf Dalén en av dem som starkast drev på att Lidingöbanan skulle bli färdig. Han ville att de som arbetade i fabrikerna enkelt skulle kunna ta sig till arbetet.

Torsdag den 29 januari 1914 avgick banans första tåg mellan stationerna Herserud och Skärsätra. Till Herserud kom passagerarna vid den tiden med ångfärja från Ropsten. Den fasta broförbindelsen, “Gamla Lidingöbron”, invigdes först 1925.

Att åka med Lidingöbanan kan nästan påminna om gamla tider. Flera stationshus ser ut som de alltid gjort och de flesta tågen är byggda på 1940-talet och är idag Sveriges äldsta spårvagnar i reguljär trafik. De moderniserades på 1990-talet, men ljudnivån är hög i vagnarna och det är inte alltid lätt att få plats två på sätena. På långa sträckor går banan på enkelspår. Endast mellan Baggeby och AGA är det dubbelspår. Vid de flesta hållplatser finns stickspår så att tågen kan mötas.

När den gamla Lidingöbron var färdigbyggd 1925 blev det möjligt att åka spårvagn, utan omstigning, via Ropsten, Lidingövägen och Sturegatan ända till Humlegården. 1967, vid högertrafikomläggningen, öppnades tunnelbanan till Ropsten och Södra Lidingöbanan fick sträckningen Ropsten – Gåshaga.

År 2001 förlängdes spåren från Gåshaga till nybyggda Gåshaga brygga med direkt omstigning till Waxholmsbolagets båtar, som går till både Stockholm och skärgården.

På tågen finns förare och konduktör. Man kan inte köpa biljett av konduktören. Lidingöbanan klassas numera, sedan 2008, som spårväg.

Södra Lidingöbanan hade fram till 1970-talet en omfattande godstrafik till bland annat AGA och LIVA:s margarinfabrik i Gåshaga. Dessutom fanns en större oljedepå i Rasta dit dagliga godståg gick, via Talluddens station. Godstrafiken minskade under 1970-talet för att helt upphöra 1982.

I oktober 2009 träffades en överenskommelse mellan Lidingö stad och SL, Storstockholms Lokaltrafik, om att rusta upp banan och att köpa in nya vagnar. Om ett antal år (2020?) kommer också Lidingöbanan att knytas samman med Spårväg City, som ska gå från Ropsten, via den nya Norra Djurgårdsstaden, genom centrala delar av Stockholm. Var slutstationen i Stockholm ska ligga är fortfarande oklart.

SL:s beräknade kostnader för Lidingöbanans upprustning är minst 800 miljoner kronor. Lidingö stad renoverar Gamla Lidingöbron tillfälligt och köper dessutom in en egen ny vagn för sammanlagt 160 miljoner kronor. Lidingös politiker har även bestämt att den gamla järnvägsbron ska bytas mot en ny, som ska vara klar 2020. Dessutom bygger SL en ny vagnhall vid AGA station som ska vara klar 2017. Arbetet med upprustningen av själva Lidingöbanan har påbörjats vid halvårsskiftet 2013 och beräknas vara färdigt vid årsskiftet 2014/15.

Lidingöbanans trafik ersätts under upprustningstiden, 1,5 år, av bussarna 21L och 21X. Den sista turen med de gamla vagnarna gick den 21 juni 2013, se Lidingösidans artikel.

- o - o - o -

Samma text som ovan, på engelska

Lidingöbanan, the Lidingö tramway (in correct English)

Södra Lidingöbanan, the South Lidingö railway between Ropsten and Gåshaga jetty is one of greater Stockholm’s older rail lines. It was opened in 1914, and much remains the same today. (Between 1907 and 1971 there was also a North Lidingöbanan between Ropsten and Kyrkviken, see link).

When the residential areas of South Lidingö were being built at the beginning of the previous century the future tramway was one of the brokers’ sales pitches. One terminus, that at Herserud, was placed beside a rock wall where a lift was built in 1911 to take passengers up to their newly-built houses. The Herserud lift was in operation until 1948.

When the Aga factories were built in first decade of the 20th century, AGA’s founder Gustav Dalén was one of those who strongly pushed for getting the Lidingö railway completed. He wanted his factory workers to be able to get to work more easily.
On Thursday, January 29th, 1914, the first train ran between Herserud and Skärsätra stations. At that time passengers had to use the steam ferry to cross to/from Ropsten (and Stockholm itself). The fixed link, the “Old Lidingö Bridge”, was not inaugurated until 1925.

A trip along Lidingöbanan today is almost like recalling olden times. Several stations look just as they always have done. Most trains still running today were built in the 1950s, and thus are Sweden’s oldest trams in regular service. Although they were modernised in the 1990s, the noise level in the vehicles is still high; also, they are too narrow, and it is not always easy to fit two passengers onto one bench seat. Much of the line is of single track, the only double track being that between Baggeby and AGA. At most stops there are however passing places where trains can meet.

When the first Lidingö bridge was completed in 1925, it became possible to ride the tram directly over the bridge and onwards to Sturegatan and Humlegården in central Stockholm. In 1967, when Sweden changed to right-hand traffic, the underground line to Ropsten was also opened and the Lidingö line was cut back to operate between Gåshaga and Ropsten only.

In 2001, a 450 meter extension was built to the newly constructed Gåshaga jetty, enabling direct transfer to the Waxholm Company boats which operate both to Stockholm and the archipelago.

The trains are manned by both driver and conductor, although you can no longer buy a ticket from the conductor. However, there vending machines at most stations. Since 2008 the Lidingö railway has been classified as a tramway.

Södra Lidingöbanan was until the 1970s a major freight operator too, inter alia, AGA and GINGER’s margarine factory in Gåshaga. Moreover, there was a major oil depot in Rasta served by a daily freight train. Freight traffic declined during the 1970s and ceased completely in 1982.

In October 2009 an agreement was reached between the township of Lidingö and SL, Stockholm’s transport operator, to renovate the track and to purchase new cars. Within a few years (2020?) the Lidingö line will also to be linked to “Tramway City”, when the connection from Ropsten to central parts of Stockholm is constructed.

SL’s estimated costs for the revamping of the Lidingö railway is at least SEK. 800 million. Lidingö city is to renovate the old Lidingö bridge and is buying one of the new tramcars, for a total of SEK.160 million. Work on the refurbishment has started in 2013 and is expected to be completed by 2014/2015. Lidingö city is also to build a new bridge for the Lidingöbanan. It will be ready at 2023.