Visit Lidingö - Lidingös besöksportal

Hem

Fjäderholmarna

Stora Fjäderholmen, med Hantverksbyn i förgrunden. Där bakom syns Larsberg på Lidingö. Foto: Bengt Jansson

Stora Fjäderholmen, med Hantverksbyn i förgrunden. Där bakom syns Larsberg på Lidingö. Foto: Bengt Jansson

Från "Stora kajen" på Stora Fjäderholmen går färjor till bl.a. Nybroplan och Slussen. Foto: Bengt Jansson

Från "Stora kajen" på Stora Fjäderholmen går färjor till bl.a. Nybroplan och Slussen. Foto: Bengt Jansson

Foto: Bengt Jansson

Foto: Bengt Jansson

Fjäderholmarna

Fjäderholmarna är en ögrupp, söder om Lidingön (se karta längst ned), som tillhör Lidingö kommun. Ögruppen nås med reguljära båtförbindelser under sommarhalvåret från Nybrokajen, Slussen, och Nacka Strand. Från Nybrokajen tar båtresan cirka 20 minuter. Vissa av Waxholmsbolagets turer stannar också till för av- och påstigning.

Länk till Fjäderholmarnas restauranger och hantverkare finns här.

Fjäderholmarna består av fyra större holmar: Stora Fjäderholmen, Ängsholmen, Libertas och Rövarns holme samt ett antal mindre skär. Sedan 1995 ingår Fjäderholmarna i Nationalstadsparken.

Historia
Ögruppen Fjäderholmarna omnämns första gången i skrift år 1381, då Bo Johnsson Grip under perioden 1376-1381 köpte stora delar av Lidingö samt “wæstra Fyertholman”. Öarna kan ha haft stor betydelse för fisket i Lilla Värtan och för jakt på sjöfågel. Banérs på Djursholms slott ägde Fjäderholmarna fram till omkring 1775.

Det är oklart när Fjäderholmarna fick sina första bofasta invånare. På en karta från 1699 är “Fjäderholms krog” inritad på Stora Fjäderholmen. På 1740-talet drev Jan Betulin en krog på Fjäderholmarna. Krogen var den sista i det pärlband av krogar som fanns utmed segellederna in mot Stockholm och utnyttjades flitigt av fiskare när de levererade fisk från skärgården till Stockholm. Ett värdshus finns dokumenterat på en målning av Henrik Reuterdahl från 1889.

År 1849 köpte Stockholms stad in ögruppen för att deponera latrin på den näst största ön, Ängsholmen. Ångbåtspassagerarna som passerade öarna och även lidingöbor klagade dock på stanken och latrindeponeringen upphörde därför på 1880-talet. Enligt 1862 års mantalslängd för Lidingö bodde 30 personer på Fjäderholmarna, de flesta förmodligen på Stora Fjäderholmen.

Ett mycket omtalat inslag i Fjäderholmarnas historia är det s.k. ”brännvinskriget”. Det rasade i Stockholm mellan Utskänkningsbolaget och ”brännvinskungen” L O Smith under en tioårsperiod i slutet av 1870-talet. L O Smith, med sitt “tiofaldigt renade brännvin”, hade rätt att bedriva handel med brännvin på Fjäderholmarna, genom att öarna låg utanför stadsgränsen. En avgift på 1 öre betalades till Stockholms hamn för varje försåld kanna (2,6 liter) brännvin som fördes in till Stockholm. Köparna av brännvin fick kostnadsfri transport till och från ön och ångbåtar avgick två gånger per timme från Stockholm året runt.

På Stora Fjäderholmens södra udde fanns under senare delen av 1800-talet ett utsiktstorn, som senare byggdes om till restaurang. Man kunde ta emot 550 gäster samtidigt, och restaurangen fick namnet ”Grand Restaurant Bellevue”. Den revs när marinen tog hand om öarna 1918. Marinen stannade kvar på Fjäderholmarna fram till 1976. Under hela denna period rådde landstigningsförbud på öarna.

1982 överfördes Fjäderholmarna till Kungliga Djurgårdens Förvaltning, som tog över ansvaret. Efter ett omfattande renoveringsarbete kunde Stora Fjäderholmen öppnas med restauranger, caféer, hantverkare, museer, gästhamn med mera.

Namnet
Under århundradenas lopp har ögruppens namn ändrats åtskilliga gånger. År 1661 kallades ögruppen Fierholmarna, på 1750-talet Fiederholmen och i början av 1800-talet Fjärholmarna. Namnet har förmodligen sitt ursprung i att ögruppen under tidigt 1300-tal kallades för “holmarna på fjärden”, Fjärdholmarna, där fjärd senare feltolkats som fjäder.

Huvudöns namn har även den ändrats flera gånger. År 1617 kallas den Fjäderholmen, 1691 Fierderholmarna och i början av 1800-talet Fjärholmarna eller Fjäderholmarne.

Den nästa största ön, Ängsholmen, utgjordes fortfarande i början på 1900-talet av två öar. Den östra delen hette då Lillholmen eller Irland och den västra större delen Storholmen eller Skottland.

Öster om Ängsholmen ligger Libertas. Den kallas ibland också Gröne Jägaren. Båda namnen har troligen sin förklaring i att ett skepp med dessa namn grundstött i närheten.

Rövarns holme tillkom först på 1910-talet, sedan man på platsen tippat sten från anläggningen av Saltsjöbanan. Namnet kommer av att en man kallad ”Rövarn” bodde på ön fram till 1930-talet. “Rövarn” försörjde sig på latrintömning.

Kommunikationer: Färjor från Nybroplan. Färjorna trafikerar mellan slutet av april till början av september. Länk till Strömma.se

© visitlidingo.se 2024