Långängens gård

Långängens gård ligger på den södra delen av Lidingö (se karta längst ned). Gården uppfördes under 1700-talets slut och har sedan 1950-talet varit ett populärt utflyktsmål med sin kaffeservering. Markerna kring gården ingår i Långängen-Elfviks naturreservat. Idag kan man även äta lunch i den historiska miljön.

Historia
Av de ytterst få storbondegårdar som ännu finns kvar i Stockholms närhet, är Långängens gård en av de främsta. Inte bara genom sin höga ålder och sitt för 1700-talet typiska byggnadssätt, utan även tack vare sitt vackra läge. Långängens gård är ett stycke 1700-talsmiljö i ett unikt naturområde.

På 1300-talet omnämndes gården i skrift för första gången. Gården ingick sedermera i Djursholms gods, som Lidingö tillhörde mellan åren 1584 och 1774. Det dåvarande torpet tros ha brunnit ned och den nuvarande mangårdsbyggnaden uppfördes någon gång under 1770-talet. Flygelbyggnaden på gården kan vara drygt 100 år äldre.

Kännetecknande för Långängens gård är byggnadens proportion och planlösning med ett sexdelat plan. Det var typiskt för dåtidens högreståndsbebyggelse, så kallade herrgårdar. I byggnadens äldsta inredning ingår bl.a. en stor murad spis i stora salen och två välbevarade rokokokakelugnar från 1770-talet i de södra gavelrummen. En av kakelugnarna har Jean Eric Rehns berömda parasollmönster. Takhöjden är inte mer än 2,20 meter.

Vid 1700-talets slut och 1800-talets början bytte gården ofta ägare. Bland annat bodde här runt 1785 en nära vän till Carl Michael Bellman, hovbagare Karl Joachim Kammecker. Kammecker finns även omnämnd i en av Bellmans dikter.

Under 1800-talet ägdes gården av Lidingökungen Johan August Zetterberg. Under Zetterbergs tid bodde diktaren Wilhelm von Braun (1813 – 1860) i mangårdsbyggnadens södra vindskammare åren 1851 – 1855. von Braun, en av de första i Sverige som kunde livnära sig på sitt författarskap, skrev mycket poesi och allt är nästan daterat “Långängen”. von Braun har t.ex. skrivit dikten om “Mors lilla Olle”, som Alice Tegnér senare bearbetade.

Wilhelm von Brauns livsföring var knappast exemplarisk och han hade t.ex. olika spritförråd nedgrävda intill Långängens gård.

På 1870-talet användes gården som fattigstuga och 1890-talet var här småskola för bygdens barn. De Zetterbergska arvingarna behöll sedan gården fram till 1947 då Lidingö stad blev ägare till marken och gården.

Sedan 1950-talet har den, efter omfattande restaureringar, haft kaffeservering och är sedan dess ett populärt och omtyckt utflyktsmål, mitt i naturreservatet.

Kommunikationer: Tunnelbanan till Ropsten. Sedan buss 201 till hållplats “Hantverkshuset”. Därifrån cirka 2,5 kilometers gångtur. Gå över Vasavägen och in på Stockbyvägen. Ridhuset ligger då på höger hand.

Vägförslag 1: Efter cirka 500 meter från hållplatsen går en bred stig in till vänster mellan husen och Stockby industriområde. Gå stigen till Båtsmansvägen. Fortsätt Båtsmansvägen till vänster till Ekholmsnäsvägen. Efter cirka 700 meter på Ekholmsnäsvägen visar pilar in till höger. Efter ytterligare 600 meter är man framme. Biltrafik förekommer…

Vägförslag 2: Fortsätt Stockbyvägen rakt fram, passera en rondell som leder till “Stockbyförrådet”. Fortsätt mot “Stockby Motionsgård”, gå förbi den gula motionsgården och följ stigens vägvisare till Långängens gård. Endast gående och cylikster är tillåtna på gångstigarna. I Västra Långängskärret, som man har på höger sida, finns ett rikt fågelliv. Denna väg är sammanlagt cirka 3 kilometer.